1. Sirius som astronomisk objekt.
Stjärnan Sirius är en av våra närmaste grannar, endast 8,7 ljusår borta. Sirius är en av de klaraste stjärnorna på vinterhimlen. Den ligger i rak linje ner till vänster från Orions bälte. Sirius är en dubbeltstjärna, men följeslagaren Sirius B är osynlig för blotta ögat. Huvudstjärnan Sirius A är av spektralklass A1. Sirius B banberäknades och upptäcktes av vetenskapen i mitten av 1800-talet. Det är en såkallad vit dvärgstjärna. Alvan Clark Jr såg Sirius B första gången 1862. Sirius B gör ett varv runt Sirius A på 50 år. Samtidigt ligger Sirius B på ett avstånd från Sirius A som motsvarar ungefär planeten Uranus avstånd från solen i vårt solsystem. Banan är elliptisk.
2. Sirius som mytologisk objekt.
De gamla egyptierna följde en ”Siriuskalender” på 360 dagar. Dogonerna, en västafrikansk stam, hävdar att deras förfäder kom från Sirius, och de visste att den osynliga stjärnan fanns. Sirius B ingick i deras mytologi redan på 1700-talet, enligt franska antropologer.
3. Sirius solsystem, livgivande zon och förutsättningar för att hysa liv.
På 1970-talet, då Sirius A och B var som längst från varandra, lyckades astronomerna fotografera Sirius B. Forskningen kring Sirius var överhuvudtaget het på den tiden. Det framkom även att en tredje himlakropp kanske finns, den så kallade Albada-Lindenblad-oregelbundenheten. Samtidigt korresponderade jag med astronomen Carl Sagan om hur banrörelserna till en planet borde vara för att den hela tiden skulle befinna sig i den livgivande zonen. Jag räknade ut att som närmast Sirius A skulle sirianernas planet vara 4,47 astronomiska enheter. Det motsvarar ungefär vår sols avstånd till planeten Jupiter. Som närmast Sirius B måste den ligga på 0,1 astronomiska enheter, vilket är mycket närmare än avståndet mellan vår sol och planeten Merkurius. Enligt vetenskapen är Sirius solsystem olämpligt att hysa liv. Det är svårt att få till en stabil bana för en sådan planet.
4. Mitt eget förhållande till Sirius.
Jag började fantisera om Sirius som barn på l950-talet. Varelserna är mörkblå och bebor en planet som rör sig i oregelbundna banor mellan de två stjärnorna. De föds ljushyade, och får sin blå hudfärg först som vuxna. Sirianerna blir könsmogna vid 4 – 5 års ålder. Ett normalt sirianliv är omkring 50 år, samma tid som det tar för Sirius B att göra en runda runt Sirius A. Deras blå hudfärg är ett skydd mot den starka ultravioletta strålningen från Sirius A.
Tora Greve
Läs mer om Sirius på https://tiratigerforlag.se/fakta-bakom-siriuskronikan/https://tiratigerforlag.se/fakta-bakom-siriuskronikan/